birgittaskluddsida

Snart går november mot sitt slut och jag blir allt tröttare…
Det är mörkt när jag åker till jobbet, det är mörkt när jag kommer hem, allt är liksom bara mörkt.

Som det ser nu är det ingen snö i sikte, snö som kan reflxtera lite ljus vore ju trevligt. Men snön har ju båda fördelar och nackdelar den med.

I kväll tog barnen och jag en cykeltur med vovvarna. Varsin hund och en ganska lång tur, ca 5 km. Men det gick i Flingas travtakt, så Hugo hade lite tråkigt. Men så är livet som ensam stor.
Vi körde lite intervaller mellan snöstolparna ute på 76:an, så det blev galopp vissa bitar.

Fick precis rapport från Tuffie som är tjock och hungrig och trivs med livet på Kybacka, ett liv utan koppel. Jag tror att hon trivs riktigt bra, det brukar hon göra. Även om Reine inte är lika rolig som han brukar med apportering. Om nån vecka bör valparna komma.

Försöker som vanligt strukurera hemmet, men det går ganska trögt…

Årets mörkaste tid kan ta knäcken på vem som helst!

I dag har jag varit på GIS-dag i Gävle, frusit i Rådhuset en hel dag, men seminarierna var väldigt intressanta. Har lite med tillbaka till jobbet i morgon.
Men varför värmer man inte upp en lokal? Sitta med jacka på en hel dag är inte kul. Så nu har jag ont i nacken… Suck…

Snart helg och trevliga besök väntar och troligen ett KM på Gävle Ponnytravklubb på söndag. (om det blir av, det var visst lite få intresserade)

Tjohej! Nu är det bara att kämpa på!

Stoll-Hugo fixade sista SM-pinnen i Rättvik 1 november
Det var en pinne i hoppklass som saknats, men i Rättvik tog vi chansen, utgångsläget var det bästa möjliga för mig. Starnummer 2 och tre banvandringar. Då hinner man gå banan utan att känna stress och sen värma hunden. Dessutom kan man inte strula till det i sitt eget huvud genom att fundera på hur andra har löst banan eller hur många felfria det redan är – helt enkelt bara att gå in och köra.
Hugo fixade det felfritt och efter loppet skyndade vi ut ur hallen för att leka äta godis och gå en ordentlig promenad innan vi åkte till stugan för att softa och följa liveresultaten i lugn och ro.
Hugo kom på 10:e plats av 17 felfria (av 89 startande) och bara 4 sekunder efter Malins Nick som vi brukar ligga 6-8 sekunder efter. Så vi har troligen gjort ett riktigt bra lopp.

Glad och nöjd med att ha lyckats kvala till ännu ett individuellt SM i agility!

Film från Rättvik finns här:

https://www.coachseye.com/v/lO24

Tack Malin som filmade!

Lugnet har lagt sig över Spjutbo efter förra turbulenta veckan.

Det är tomt, väldigt tomt och tyst.

Ingen Rex som skäller för att han är hungrig eller utstängd ur rummet, ingen som ropar åt Rex att vara tyst.
Ingen Ida som skäller så fort någon okänd närmar sig.
Ingen Ida som morrar dovt åt Rex.
Hugo han behöver inte bli arg på Rex, vilket han blev varje gång som Rex inte uppfattade signaler som innebar att Rex borde ha flyttat sig för länge sen.
Nu är det bara Hugo som öppnar ytterdörren både från in och utsida om den inte är låst med nyckel.
Multi som skrapar med klorna på dörren när han ska in NU!
Hugo har inte kommit på att man kan öppna källardörren. Han kommer nog inte heller göra det någonsin.
Vi behöver inte längre ha ”barn-hake” på sopskåpet, inte låsa in hundmaten, det räcker med att stänga skåpsdörren helt enkelt.
Vi behöver inte låsa dörren ner till källaren.
Vi behöver inte tok-passa om det kommer någon okänd och kliver in – så att inte Rex råkar skada någon.
Vi slipper ha hundarna skällandes i hundgården så fort vi får besök.
Hugos intresse för allt ätbart på bänkar och bord i köket har minskat eftersom konkurrensen i princip är borta då Tuffie är väl informerad om att det är Hugos område och hon inte ens behöver fundera. Spetsarna dom aktar sig.
Komposthinken – den står kvar på diskbänken orörd! Många gånger har jag undrat vad Rex skulle i den att göra? Han äter inte frukt och äggskal, men i hinken skulle han.

Som sagt – lugnet har lagt sig – på både gott och ont!

I går var hon pigg och fick tänderna fixade – idag rasade njurarna.
Ida var glad i går när hon gick in hos veterinären.
I dag när jag kom hem så var hon ledsen, så där som bara en hund kan vara. Hon ville inte äta, inte gå.
Hos veterinären togs blodprov och njurvärden var så låga (eller höga?) att dom inte gick att mäta. Det var slut, kroppen sa ifrån.
Ida fick somna in.
Älskade galna Stollhund, vi får minnas alla hennes hyss med ett leende.
Även tacka henne för allt hon gjorde på agilitytävlingarna genom åren
Som första labrador blev hon svensk och finsk agility champion och svensk och finsk agility hopp champion!
Älskade Super-Ida var snäll mot dina vänner var du nu är! ?

2002-01-29–2014-10-21

Den gamla Rex fick i dag somna in. Hans tänder var för slitna för att han skulle må bra. Hans kropp var fysiskt fin men förvirrad och lättstressad så var livet tillslut för svårt.
1998-04-03–2014-10-20 ett 16,5 år långt liv är till enda.
Hunden som alltid följde med mig i källaren första åren när vi flyttat in i huset på landet.
Med Rex i koppel har jag aldrig varit rädd i skogen eller ensam med hundarna på vägen – beväpnad med Rex har jag alltid varit trygg.
Tyvärr Hugo, du kommer aldrig kunna axla det ansvaret! 🙂

Rex var fruktansvärt jobbig ibland men bättre vakthund det får man leta efter! 🙂

Efter att ha roat mig hela sommaren och alla lediga helger med hundaktiviteter så har nu verkligheten kommit ikapp lite. Nu har jag haft två lediga helger vilket innebär väldigt mycket städning och rensning av allt möjligt. Barnen växer ur kläder och saker. Hundarna leker sönder grejer och det behöver rensas. Egna saker finns det massor av så det behöver tas många beslut ofta. Många prylar behöver helt enkelt rensas bort av olika anledningar. Inser att den där köksrenoveringen bör tas på alvar snart. Alltså köket är allt annat än anpassat för det som vi har det till – kök, uppehållsrum, matrum, tvrum, läxrum, hundträningsrum… tja vi är nästan alltid i köket! Så det bästa vore om vi tog tag i renoveringen och slog ihop kök och vardagsrum till ett stort rum för allt helt enkelt. Då tror jag det skulle bli bäst! Skulle behöva en stor trissvinst och ett par månaders semester så är det snart fixat!

Har fortfarande inte putsat fönstren i vardagsrummet, fast en hel helg har passerat med riktigt varmt och fint väder – hur svårt ska det vara?!

Västhuset blev fixat förra helgen, äppelträdet blev klippt och blommor borttagna ute. Så en liten bit kom vi. I dag har vi städat verandan och rensat bland hundleksakerna.

Tvätt – hur mycket tvätt finns det?
Hur många strumpor finns det?
Alla famlijer borde ha ett ”dressing room” där man la in allt i garderober och hyllor – inte springa till respektive rum, himla trams egentligen! Men jag vill gärna ha ett gästrum, så det där klädes rummet får vänta och jag får tjata vidare om den vikta tvätten… Som jag viker tills jag total-tröttnar!

Husbilen blev i vilket fall besiktad i veckan, nu ska den ”bara” städas ur inför vintern och ”skrynklas in” i carporten som är som en overall i storlek för husbilen.

Förra helgen köpte jag mig en begagnad crosstrainer, så nu har jag tränat 15 minuter om dagen när Johanna har gjort sin läsläxa – 15 minuters läsning om dagen! Förutom onsdag och torsdag då hade jag annat för mig. När jag kommer in från hundpromenaden på kvällen har jag tränat, det har funkat bra, fast det är ganska tråkigt. Men jag tror det är rätt nyttigt. 15 minuter kanske låter lite, men jag får lite ont i knäna efter så jag nöjer mig med det tills knäna verkar funka bättre. Träning eller förslitning – hårfin skillnad på en överviktig otränad person!

Tobbe jobbar på G4s i Forsmark och tittar på bilar i checkpointen där dom åker in och ut från kärnkraftverket, ganska bra betalt för att ganska trist jobb…
Victor trivs i skolan, åk 5 och har äntligen hittat en fritidsaktivitet, innebandy!
Johanna trivs också finfint i åk3, hon har fullt upp! Ponnytrav (i Gävle) på måndagar, innebandy (med Victor) på tisdagar, fiol på skoltid på tisdagar. Agility med båda spetsarna när tävling finns inom rimligt avstånd och som vanligt händer det mycket där Johanna är!

Hundarna… Hugo mår fint och är glad, han går på löpbandet i skritt när jag tränar på crosstrainern. Tuffie är troligen dräktig, 3,5 vecka har gått och hon spydde upp maten två gånger i går och det var inte gräs eller något konstigt i det som kom upp, inte ville hon ha det sen heller. Så jag tolkar det som ett ”dräktighets tecken”. Vi får se om jag har rätt, uppfödarna såg det som ett bra tecken! (Tuffie ska till Conovers i Valbo och få sina valpar, så det blir tomt här i vinter) Spetsarna är lika knäppa och roliga som vanligt, Multi sitter på köksstolarna så fort han får chansen, så fort någon reser sig är han där, provar gärna lite från någon tallrik också om han hinner… Rex (16,5 år) är pigg och lite förvirrad. Ida är trött, uttråkad och äter bara burkmat, så vi får se hur länge hon hänger med…
Rex och Ida ska till veterinären och få tänderna fixade, så det är bara att hoppas att dom klarar en sövning till.

I morgon börjar en ny jobbvecka – en galen vecka igen med fyra grupper som jag utbildar i Lean, en grupp som jobbar med detaljplaner och tre grupper inom städ. Oj så mycket energi det går åt, att tala inför/med grupper och introducera ett arbetssätt, ett ”tänk” – värderingar är det också till stor del. Att lära sig jobba med ständiga förbättringar och våga lyfta problem är inte lätt, speciellt i en kommunal verksamhet där man gör väldigt mycket av ”gammal hävd”. Men vi kämpar på!
Att få chefer att sluta ”peka med hela handen” och att få personal att våga lyfta problem och förbättra verksamheten är inte självklart. Personalen kan mest om det jobb dom gör, finns ingen chef som vet bättre än den som utför det dagliga arbetet. Personalen måste vara med och utforma sin egen dag, vecka & månad – chefen ska vägleda och peka mot väl utformade mål – inte ”ratta” sin personal. Det viktigaste är trots allt att kunden får det två saker kunden vill, 1) svar på sin fråga 2) ett vänligt bemötande.

När jag inte jobbar med Lean, förberedelser, träffar eller dokumentering eller samordningen i kommunen. Då jobbar jag fackligt för Vision, tyvärr har det funnits mycket att göra där också. Men det är på gång att lugna ner sig lite.
Så jobbar jag som ”Fakura fachist” (stavas det så?) på strategienheten också. Men det tar bara ett par timmar i veckan…
Lite jobb med Översiktsplanens kartor hinner jag med också! Så lite GIS jobb har jag lyckats få till. Kartjobbet är faktiskt det som roar mig mest!

Så rullar det galna livet på landet på!
Förresten hörde jag vildsvinen i skogen bakom garaget i kväll, tror att nån gick in i grannens elstaket, för det var ett väldigt ”nöffande” från en gris.

-om jag är trött – jo lite, eller ja ganska ofta, men det är så mitt galna liv fungerar.

Tuffie – just nu bäst!!

Lördag 11 oktober var det dags för ännu ett försök med viltspårsprov öppenklass.
Denna gång hos Lisbeth Bodén i Forsmark.

Lisbeth som dömt både anlagsprovet och första öppenklassen där det blev första pris med HP!!

Så det är klart att jag väljer att försöka gå för championat hos henne – och som vi gjorde det!

Äntligen har jag börjat få koll på linan och hundkontakten. Tuffie har bråttom, söker högt som en retriever ska. Jag känner direkt på linans spänning om hon har spåret, hon tappade det lite i återgången och då stannade jag bara lugnt och väntade ut henne när hon ringade och hittad det igen, när hon hittar det så drar hon iväg så jag känne mig som en sån där tecknad figur som liksom flyger ur bild .
Det kändes som att även jag börjag få koll på det här nu!
Tuffie var så klart helt grym! Hon går ett öppenklass spår fort och fint, tog ca 14 minuter den här gången.
Man börjar i en ruta, så man vet inte var spåret börjar, lite mera verklighetstroget liksom. Men Tuffie hittade det direkt! Sen bar det iväg liksom! Över stock och sten, under grenar, genom allt möjlig terräng som man kan hitta i dessa Nord Uppländska skogar, i slutet av spåret är det skott (jägaren ska skjuta rådjuret liksom) Tuffie reagerar inte på skott alls mer än att hon funderar på om det kommer en dummies eller hur det nu var… – Bästa hunden!!

Även denna gång gick hon så grymt bra att domaren gav oss 1:a pris och HP, sen kan det vara så att domar gruppen som granskar kan tycka att 14 minuter gick för fort, så vi kan bli av med HP:t men det är inget jag kan påverka. Vi får se när det kommer ut på hunddata vad det blev.

Så nu kan bästa Tuffie titulera sig Svensk Viltspårschampion!
Jag är helt medveten om att det är det enklaste championatet att ta, men för min del är det väldigt kul eftersom jag vågat prova något nytt och det är värdefullt att kunna spåra vilt för oss som bor på landet.

… på våran nivå!

Fredag 3 oktober gick Tuffie och jag viltspårprov i dreverklubbens regi, Hållnäs hundskola Ann-Cathrine Söderlund Gustafsson var domare. Tuffie var duktig, lätt förvirrad på några ställen men hittade fint spåret igen och genomförde det med ett 1:a pris.

Lördag 4 oktober var det dags för kennelmästerskap på Conover´s kennel, Kybacka gård i Valbo. Det var WT med två enkelmarkeringar på varje station.
Vi var tydligen bara två i nybörjarklassen och där lyckades vi vinna med en ynka poäng!

Bild på vinnarna i de sex klasserna – Veteran – Elit – Öppen – Nybörjare – Junior – Blåbär.

Söndag 6 oktober – KM i agility på Gävle hundungdom för Johanna som startade alla fyra hundarna!
Tävlingen började sent pga att det var brukstävlingar med skott på BK, så lilla KM gick att köra utan lampor. Men när det var dags för stora KM så var det belysning som gällde och den är två lampor från ena hållet som gäller här. Så det var lite svårt för vissa hundar att hitta tunnlarna.
Båda spetsarna var allmänt okoncentrerade men bra ändå.
Hugo var först ut av de stora, han gick felfritt men var tveksam på en tunnelingång och det tog onödigt lång tid.
Tuffie blev tveksam på samma ingång men där var Johanna snabbare att hjälpa henne så det gick lite fortare. Så efter hoppklassen låg Tuffie 1:a och Hugo 2:a av fyra startande i large.

Sen tyckte inte vår kloka domare Eric Henrikssen att vi kunde köra agilityklass i det ljuset, på tok för mörkt – förslaget var att ta agilityklassen en annan dag, men det skulle inte bli snällt för deltagarna eftersom man inte kan vara säker på att alla kan.
Så det beslutades hastigt att KM var avgjort i enbart en hoppklass, ingen blev gladare än Johanna som fick båda hundarna i topp!
Jag tror inte det hade gjort någon större skillnad på resultatet om det varit en agilityklass också. De som diskat sig eller fått många fel i hopp hade ju det med sig ändå.

Så Tuffie vann KM i agility på Gävle HU med Johanna – otrolig hund vi har!!