Lugnet har lagt sig över Spjutbo efter förra turbulenta veckan.

Det är tomt, väldigt tomt och tyst.

Ingen Rex som skäller för att han är hungrig eller utstängd ur rummet, ingen som ropar åt Rex att vara tyst.
Ingen Ida som skäller så fort någon okänd närmar sig.
Ingen Ida som morrar dovt åt Rex.
Hugo han behöver inte bli arg på Rex, vilket han blev varje gång som Rex inte uppfattade signaler som innebar att Rex borde ha flyttat sig för länge sen.
Nu är det bara Hugo som öppnar ytterdörren både från in och utsida om den inte är låst med nyckel.
Multi som skrapar med klorna på dörren när han ska in NU!
Hugo har inte kommit på att man kan öppna källardörren. Han kommer nog inte heller göra det någonsin.
Vi behöver inte längre ha “barn-hake” på sopskåpet, inte låsa in hundmaten, det räcker med att stänga skåpsdörren helt enkelt.
Vi behöver inte låsa dörren ner till källaren.
Vi behöver inte tok-passa om det kommer någon okänd och kliver in – så att inte Rex råkar skada någon.
Vi slipper ha hundarna skällandes i hundgården så fort vi får besök.
Hugos intresse för allt ätbart på bänkar och bord i köket har minskat eftersom konkurrensen i princip är borta då Tuffie är väl informerad om att det är Hugos område och hon inte ens behöver fundera. Spetsarna dom aktar sig.
Komposthinken – den står kvar på diskbänken orörd! Många gånger har jag undrat vad Rex skulle i den att göra? Han äter inte frukt och äggskal, men i hinken skulle han.

Som sagt – lugnet har lagt sig – på både gott och ont!