Att vara ponnytravmamma innebär att vara huvudsponsor inom ett intresseområde som tar väldigt mycket tid och pengar. Jag har sedan 2015 köpt fem små ponnyer för ponnytravtävling. Det började med en shettis, snart blev det två. Med tiden har det lånats några duktiga ponnyer. För ett par år sedan köptes första egna russet och nu står vi med två egna russ, tre egna shettisar och en lånad 3-åring. Detta gäng med små ponnyer bor hos oss på egen mark och har det bra. Jag ger dom hö varje morgon vid 6-tiden året runt, sambon ansvarar för lunchfodringen på vardagarna och kvällsfodringen är ponnytränaren ansvarig för. Så här är det VARJE dag året runt. Vi som föräldrar står för foder, skoningar, vaccineringar, veterinärbesök, massör och alla andra kostnader.
Det tränas i princip minst två ponnyer varje dag, oftast så kör jag en ponny och ponnytränaren en ponny. Eller så kör tränaren flera samma kväll. Detta gör vi ÅRET runt, vintertid så kör vi med reflexer, pannlampor och diverse lysen på träningsvagnarna. Ponnyerna klipps på vintern för att klara av att fortsätta tränas då pälsarna blir enorma. Så här är livet för oss vid sidan av skola och arbete.

Normalt hade vi också åkt på ponnytravtävlingar i princip varje helg april till oktober. Men inte i år, som alla vet är mycket inställt i syfte att skydda personer som är i riskgrupp för Covid-19 och hålla ner smittspridningen så vården inte överbelastas.
De som har licens för att köra ponnytrav är 8-25 år, större delen är ungdomar i skolåldern. Dessa går i skolan, då skolorna upp till åk 9 har fortsatt som vanligt under Covid-19 pandemi. I gruppen 16-25 år som kör ponnytrav är flertalet aktiva kuskar inom travet för stora hästar och tävlar på som vanligt med de stora hästarna.

Ponnytravet “pausades” 28 mars av Svensk travsport och förklarades så här: “Ponnytravet är en social sport som i stora delar handlar om att vänner och familjer samlas för att umgås och tävla. Med restriktionen att endast två personer per häst kunde delta under tävlingsdagen försvinner en stor del av det som gör ponnytravet så roligt. Vi tycker därför det är bra att vi för tillfället pausar tävlingarna under den här svåra tiden, säger Maria Gabrielsson Werner, ordförande i Svenska Ponnytravförbundet.” (klippt från travsport.se)

De som tävlar ponnytrav är kuskar med egen ponny, lånad ponny eller travskolas ponny. Större delen av de starter i ponnytrav som sker är av kuskar med flera ponnyer i träning. Familjer som har flera ponnyer åker på många tävlingar, ofta med olika ponnyer varje gång. Oftast så stannar en förälder hemma och tar hand om de ponnyer som inte åker med.
Fåtalet starter görs av gruppen som ST och SPTF syftar på – de som har vår sport som familjeaktivitet. Ändå lyfts detta som anledningen till att pausa ponnytravet. Vilket för mig är mycket svårt att förstå.

För mig och många flera föräldrar som åker med kusk på ponnytrav så är aktiviteten allt annat än social, via har 2-3 ponnyer med oss som startar 3-5 lopp under en tävlingsdag. Min roll i stallet är materialförvaltare och hästskötare. Har jag tur hinner jag äta lunch, men fokus brukar ligga på att få i kusken mat under en sån här dag. När tävlandet är slut så ska ponnyer duschas, allt packas, boxar mockas. Sen blir det hemresa som är allt från 6-35 mil en vanlig tävlingsdag. För att hålla sig vaken hem blir det några samtal till andra ponnytravföräldrar för att hör hur det gått för dom, eftersom jag knappt hunnit ut i friska luften, samtidigt sover kusken sig genom hemresan. Där kommer den sociala kontakten in…

Detta kallar ST och SPTF för en “social sport som i stora delar handlar om att vänner och familjer samlas för att umgås”.

Har vi som ponnytravfamilj missförstått sporten eller är det ST & SPTF som gjort det?

Inom travsporten så nämns ofta hästägarna som en mycket viktig grupp – utan hästägarna ingen travsport.
Inom ponnytravet är det föräldrar som lägger mycket tid och pengar på ponnytravsporten som håller sporten vid liv – utan satsande föräldrar – inget ponnytrav – utan ponnytrav – minskar rekryteringen av nya kuskar till storhäst travet enormt. 
Den grupp som har ponnytravet som familjeaktivitet i den bemärkelsen att alla åker med på tävlingarna är inte den grupp som håller ponnytravet vid liv. Vill inte Svensk travsport ha nya kuskar? vill inte Svensk travsport att det fylls på med unga kuskar med erfarenheter från ponnytravet?

Att vi ska vara rädda om varandra och hålla oss till Folkhälsomyndighetens restriktioner är för mig självklart och det fungerar för det stora hästarnas tävlingar, så varför ska inte samma regler fungera för ponnykuskarna?  

Ungdomsfotbollen har startat upp och följer restriktionerna, då spelas fotboll i dessa åldersgrupper på relativt små fotbollsplaner och det är flera lag från olika orter som samlas på matcherna. Vad gör att fotboll på relativt centralt belägna platser, i tätorter skapar mindre risk för smittspridning än ponnytravtävlingar som utövas på travbanor som oftast ligger lite utanför tätorterna och inte tillåter någon publik alls?

Folkhälsa som Folkhälsomyndigheten har som sin huvuduppgift beskrivs enligt NE så här:
“folkhälsa, det allmänna hälsotillståndet i en befolkning.
Medan ansvaret för individers hälsa är ett samspel mellan individ och samhälle är folkhälsan i högre grad ett ansvar för samhället”

Hur mår du våra unga som under vintern har tränat sina ponnyer mot målet – att starta upp en ny säsong på tävlingsbanan?

Ett av skälen att det var viktigt att ungdomsfotbollen startade upp var just folkhälsa.
Att ha ett mål med allt vi människor gör är viktigt för de allra flesta, målen kan vara väldigt olika, inom ponnytravet kan det vara allt från att lyckas kvala sin ponny till att ta segrar.
Men att rycka bort ett mål utan en fullständig förklaring skapar förvirring, osäkerhet och nya ibland inte så kloka mål.
Jag räknar med att ALLA ungdomar i dag vet att Covid-19 ÄR farligt och vi måsta alla hjälpas åt att minska smittspridningen. Sen ha vi förstått olika bra om hur detta ska göras, speciellt då ingen sitter på den perfekta lösningen. Men alla måsta hjälpas åt alla hålla spridningen nere efter bästa förmåga.
Men så länge skolorna är öppna och åldersgruppen 8-16 år lever i princip som vanligt blir det väldigt, väldigt konstigt att ST väljer att “pausa ponnytravet”. Vem ska man som ung lita på? Har/kommer ungdomarna tappat förtroendet helt för ST och SPTF?
Kommer inte ST och SPTF göra en förändring inom kort så kommer många föräldrar (dom som finansierar sporten) tappa förtroendet för ST och SPTF inom kort. Sett ur ett varumärkesperspektiv är det ungefär det värsta som kan hända.
Fortfarande är anledningen till pausen av ponnytravet för mig en gåta.

Vill du som läser detta ha kontakt med mig så finns jag på mail: spjutbocity@gmail.com eller mobil: 0733-706992

Kul att du orkade läsa mina tankar ända hit
/Birgitta Bergström, Lövstabruk