I dag har Ida varit på besök hos ortopeden på Universitetsdjursjukhuset vid SLU som det så fint heter i Uppsala.

Det blev i princip samma genomgång som hos Kjerstin för nästan två veckor sedan, ungefär 150 vändor i korridoren för att se hur hunden rör sig… Veterinären och två studenter tittade noga… Ida och jag gick och gick, sprang och sprang, och gick och gick…

Veterinären kände sen igenom hela hunden led för led.. och hittade i princip inget fel. Lite små grejer, visst, men inget stort och akut som jag på något vis trott, hade liksom räknat med en dom – typ tävlat färdigt, med lite tur ett trevligt liv som pensionär…

Men visst ska det utredas vidare, visst kan hunden behöva en längre tids vila från agility. Men om hon inte blir sämre så kan hon troligen tävla i Rättvik om jag gärna vill det, det kan till och med vara bra om hon tävlar så “felet” liksom kommer fram ordentligt, så att säga, man gör ofta så på häst. (fast det var min kommentar – inte vet.)

För att förklara det jag ser så… om hunden går i trav så är rörelsen då hon har vänster bak och höger fram i backen – längre tid i marken, än det motsatta diagonalen… Alltså inte helt taktmässig, nån form av avlastning är det jag ser.

Ska ta mera kontakt med Kjerstin nästa vecka och höra vad hon och ortopeden kommit fram till. Ortopeden var inte riktgit van vid att få in så “friska” hundar för undersökning, hon tyckte jag var en mycket uppmärksam hundägare… (håller inte med där, hade jag varit de hade jag nog kommit redan i våras…) Men studenterna fick se lite annat och hela undersökningen tog ca 1,5 timme, så nästa patient fick en stunds väntan… Om det var den hund jag såg så hade den ett framben i blått kraftigt bandage, troligen en fraktur, det var nog sånna patienter dom är mest vana vid på ortopeden…

Tänker man tillbaka på säsongen har troligen problemet kommit redan förra vintern då det var såå mycket snö. Hon fick pulsa en hel del, eftersom jag tyckte det var bra… Kanske för Hugo med sina långa spenstiga ben, men knappast för Ida… Sen var det en del träning och när säsongen startade med bland annat ute i Gävle i maj, sen Knivsta med fyra lopp inom några timmar två dagar i rad, sen försvann farten… Troligen har hon gått med en överansträngning av någon slag sedan dess, när den nästan vilats bort så har hon fått tävla igen, så när hon nästan återhämtat sig har det varit ny tävling… så har det liksom rullat på. Jag känner mig verkligen inte som en uppmärksam ägare, men visst det beror på vad man jämför med. Men det intressanta är att hon egentligen inte blivit sämre under sommaren fast jag tycker hon gått ganska sakta hela säsongen. Vilket talar för att problemet inte är så stort som jag trodde efter besöket hos Kjerstin.

Men nu blir det täcke vid all utevistelse och inga tok race med Hugo, gärna mycket promenader i skog och mark där hon måste gå lugnt över stock och sten. Så får vi se hur det blir med rehab efter det.

Men det känns klart bättre nu efter besöket hos vet. bortsett från plånboken då…

Nu är det helg! Jag ska för ovanlighetens skull nog städa och rensa lite i helgen, hört den förr??