Snart går november mot sitt slut och jag blir allt tröttare…
Det är mörkt när jag åker till jobbet, det är mörkt när jag kommer hem, allt är liksom bara mörkt.

Som det ser nu är det ingen snö i sikte, snö som kan reflxtera lite ljus vore ju trevligt. Men snön har ju båda fördelar och nackdelar den med.

I kväll tog barnen och jag en cykeltur med vovvarna. Varsin hund och en ganska lång tur, ca 5 km. Men det gick i Flingas travtakt, så Hugo hade lite tråkigt. Men så är livet som ensam stor.
Vi körde lite intervaller mellan snöstolparna ute på 76:an, så det blev galopp vissa bitar.

Fick precis rapport från Tuffie som är tjock och hungrig och trivs med livet på Kybacka, ett liv utan koppel. Jag tror att hon trivs riktigt bra, det brukar hon göra. Även om Reine inte är lika rolig som han brukar med apportering. Om nån vecka bör valparna komma.

Försöker som vanligt strukurera hemmet, men det går ganska trögt…

Årets mörkaste tid kan ta knäcken på vem som helst!

I dag har jag varit på GIS-dag i Gävle, frusit i Rådhuset en hel dag, men seminarierna var väldigt intressanta. Har lite med tillbaka till jobbet i morgon.
Men varför värmer man inte upp en lokal? Sitta med jacka på en hel dag är inte kul. Så nu har jag ont i nacken… Suck…

Snart helg och trevliga besök väntar och troligen ett KM på Gävle Ponnytravklubb på söndag. (om det blir av, det var visst lite få intresserade)

Tjohej! Nu är det bara att kämpa på!