Söndagen ägnades åten en inofficiell utställning med Flinga!

Vi åkte till Enköping, där vi mötte Jennifer!

Vi väntade och väntade, det var inte många hundar i varje ras… Men det tog tid och tråkigt var det…

Men så var det dags för Flinga och mig att prova på detta med utställning, lite löjligt tycker jag, men vi var där för att se och lära, mest för socialabiten för Flinga. hur skulle hon reagera på domare och miljö?

Men hon travade snyggt och fint i ringen, hon lät sig lyftas upp på bordet utan protest (van men ändå). Domaren klämde, kände och grejade nogrant. Flinga bara stog hur snällt som helst och brydde sig inte alls. (jag är ju van vid Ida som hatar när främlingar ens tittar på henne… än mer om dom ska ta i henne…) Men hon skötte sig utmärkt och domaren var snäll. Flinga fick fin och rättvis kritik och dessutom stog det på diplomet att hon var väldigt välpresenterad! (fast det skrev hon nog på typ alla) Men sen hade ju Flinga för lite och för mjuk päls, dessutom badade jag grisen – jag menar hunden kvällen innan. Det ska man inte göra… Men jag kunde ju inte komma med en hund som luktade köttben och var mer brun en cremefärgad…

Nöjd matte med skötsam hund!